Nu är vi i Chicago igen. Känns lite som att komma hem. Men nu längtar både Sara och jag hem till Sverige. Igår reste vi i cirka 14 timmar. Bil, tunnelbana, buss, taxi, flyg, buss samt tre storstäder och två olika tidszoner hann vi med.

Först blev vi skjutsade av Becky till tunnelbanestationen vid 9. Även Tod som skulle till jobbet följde med, så vi fick lite hjälp med väskor och att ta hitta rätt. Sen gick bussen från Washington till New York klockan 10. Vi skulle vara framme 14.20, men bussen blev sen vilket gjorde både Sara och mig lite nervösa eftersom vårt flyg skulle lyfta kl 17 från Newark Airport och att ta sig från Manhattan till flygplatsen under rusningstrafik en fredagseftermiddag vet man aldrig hur lång tid det tar. Ni som är vana vid att Munksjöbron i Jönköping upplevs som en flaskhals skulle se tunnlarna från Manhattan till fastlandet...

Bussen anlände till Manhattan ca 14.45 och nu hade vi bara ungefär dryga timmen på oss att komma till flygplatsen om vi skule ha en chans att få något i magen innan flyget skulle lyfta. Taxicahuffören hade dock koll på läget och undvek stora bilköer vilket gjorde att vi kom fram 90 minuter innan take-off - perfekt!

En Subway-macka senare begav vi oss till vår gate för att invänta boardingen. Då fick vi se att vårt flyg blivit försenat med 50 minuter. 5.50 stod det nu på skärmarna. När det sen närmade sig boarding för andra gången fick vi återigen samma besked - flyget var ännu en gång försenat med 50 minuter. Klockan 17 hade nu blivit 18.50. Men sen fick vi äntligen boarda planet. Vi hade precis hittat våra platser och förpassat vårt bagage till hatthyllan när vi fick ännu ett besked om att vi skulle bli försenade. Beräknad avgångstid var nu 19.30.

Vi kom till slut iväg ca kl 20 och landade cirka två timmar senare i Chicago. Sen blev det till att ta bussen "hem" från flygplatsen.


Nu väntar en vecka med att uppleva det sista vi har kvar att göra i Chicago kombinerat med att bara ta det lugnt tills vi reser hem på riktigt på fredag.

Fredrik

PS. Angående vår gästbloggares inlägg nedan: Becky berättade att hon nu sen hon lärt känna Fredrik lite mer förstår varifrån Tod (som också har svenska rötter) har fått sin ironiska humor som annars är ganska ovanlig i staterna. DS.