Det är detaljerna som gör det...

Hello!

Jag förstår att ni har väntat. Väntat otåligt på nästa inlägg i katergorin "Det är detaljerna som gör det..." sedan första inlägget med toalettstolen. Härligt att det kommer här då, eller hur?

Jag tycker personligen det är intressant att studera hur olika man tänker i olika delar av världen när det gäller ytill exempel konstruktioner, skyltar och system för olika saker. Vissa saker kanske man ser som självklart bara för att det är så hemma i Sverige, men naturligtvis går saker att utforma på andra sätt än "våra".

Ta trafikljusen till exempel. En väldigt viktig funktion som inte får riskera att missförstås under några som helst omständigheter. I Sverige är vi ju vana vid den röda stillastående gubben som talar om att vi inte får gå över gatan och den gröna som tydligt tar ett steg och säger att vi nu får promenera över.

(Samtliga bilder nedan går att klicka på för att få större.)

I Chicago finns varken gröna eller röda gubbar. Däremot en vit som betyder "gå". Men i stället för vår röda gubbe används istället en röd hand. När det börjar närma sig grönt för de korsande bilarna byts den vita gubben mot den röda handen som då blinkar i kanske 15-20 sekunder så att man vet att nu är det lite bråttom över. Däremot kan det ibland vara svårt att veta hur länge handen har blinkat om man inte sett när signalen bytt från vit gubbe till blinkande hand vilket ofta skapar osäkerhet för om man ska hinna över i tid.


Även trafiksignaler med text används. Alla kan väl engelska, eller...? Jag tycker det är intressant att vit färg betyder "gå". Men i fordonstrafiken använder de grönt för "köra". Varför?


Än så länge kanske kanske ni kan läsa mellan raderna att jag gillar trafiksignalerna hemma i Sverige bättre än de vi har i Chicago... Men finns det inget bra då? Jo! Något jag verkligen gillar är sekundvisarna som finns på vissa signaler vilka helt enkelt talar om hur många sekunder du har kvar till du hotar att bli överkörd om du befinner dig på gatan då. Smart, tydligt och enkelt!

Det var det andra inlägget i kategorin "Det är detaljerna som gör det...".

Fredrik

Det är detaljerna som gör det...

Sara skrev ju nyligen om att hon kom att tänka på Johanna Borgström när hon såg underläggen på en bar. Detta tema är något som Sara kommer fortsätta blogga om. Då och då kommer "Och då tänkte vi på..."-inlägg att göras.

Jag kommer att skriva inlägg med tema "Det är detaljerna som gör det.." där jag kommer peka på små men ack så viktiga detaljer som skiljer USA mot Sverige.

Det första inlägget på det här temat gäller toaletterna!



Att det saknas lock är ju inte jätteovanligt i Sverige, även om det finns. Något som däremot skiljer sig är mängden vatten i toalettstolen. I Sverige kanske vattennivån ligger på cirka tre deciliter eller så? I USA (där allt ska vara mer och större) ligger nivån på kanske tre LITER.

Antaligen har detta att göra med spolnings-teknologin som inte är samma som i en svensk toalettstol där vattnet spolas ner från en tank ovan själva stolen. Här sugs vattnet (och vad du nu väljer att spola ner förutom det) bokstavligen talat ner, likt toalettstolar fungerar på flygplan eller tåg. Detta medför ett öronbedövande ljud som får en att undra om allt är som det ska... Man riktigt känner kraften bakom och håller sig gärna ifrån stolen för att förvissa sig om att inte följa med ner i dess gap!

Det var det om skillnaden när det gäller svenska och amerikanska toastolar. Nästa gång tar vi er med ut i den amerikanska trafiken.

Fredrik

RSS 2.0