Sara 2 år och Sara idag, 24:e mars 2010. Har jag förändrats? Kanske inte så mycket... Varför jag såg ut som jag gjorde ikväll får ni veta i morgon. Godnatt!


Sara

P.S På tisdag kommer familjen Olofsson och hälsar på, jag blir så glad av bara tanken! :)

Jag och min familj har flera gånger fått besök hemma i Vimmerby av flera olika amerikanska släktingar till oss. Senast förra sommaren. Som jag nämnt innan ska Sara och jag ju bo hos några av dem i Washington i mitten av maj. Men nu har jag även fått kontakt med mina släktingar här i Chicago! Och dessutom bor några av dem bara några kvarter från universitetet. Lite coolt.

Om det var någon igår som inte kärade ner sig i Tyrone Wells så vet jag inte vart jag ska ta vägen. Vilken man! Jag har helt klart skaffat mig en ny idol. Det var Melissa som frågade oss om vi ville gå på konsert och givetvis hängde vi på. Sammanlagt var vi nio som åkte till Evanston och njöt av musiken. Förband var Tony Lucca som även han bjöd på skönsång. Wow - vilken kväll. Jag själv är helt tagen, fortfarande såhär x antal timmar efter konserten.

Att få paket är som julafton. Speciellt när paketen är stora och gröna och fullpackade med saker som jag verkligen har önskat mig. Familjen Olofsson + mormor och morfar gjorde mig riktigt glad i förra veckan. Ni kanske förstår varför?

Nu är det inte många dagar kvar. Bara en hel och en halv om man lägger ihop det som är kvar av den här dagen och början av fredagen. Konstigt, jag vet! Men det känns så efterlängtat och så härligt. Anna sa såhär till mig idag: "Vet du att vi ska till Karibien Sara?"

Det känns lite extra exotiskt och extra bra. Det enda vi behöver göra nu är att hålla tummarna för att vädret kommer att vara bra hela veckan.

För övrigt har vi nu nått mitten på terminen (vilket känns helt overkligt). Tiden har gått otroligt fort och snart kommer hemresan. Innan dess ska vi hinna besöka NYC med vårt kära KV07 samt hälsa på Fredriks släktingar i Washington DC.

Jag trodde att jag skulle ha mer saker att göra inför Spring break men veckan har varit ungefär som de andra veckorna. Det har inte varit överdrivet mycket läxor, inte heller några prov. Fast jag ska inte klaga, det är skönt när det är lugnt!

Nu ska jag börja fundera på vad jag ska packa. Hejdå Chicago, hej Cancun!

Sara

...och ska försöka vara duktig att spendera kvällen med lite homework inför nästa vecka. Både jag och Fredrik har relativt lite att göra innan spring break om vi jämför med Anna som har både prov och inlämningsuppgifter. Jag tänkte ta tjuren vid hornen och skriva klart det som professor Trujillo vill ha på tisdag. Vi får se hur långt jag kommer. Som tur är unnar jag mig Never stop och Mike and Ike ikväll.

Jag fick en glad överraskning idag när jag snällt bad Fredrik om lite medicin mot min förkylning. Han har fått paket från mamma Kerstin (som ni kanske vet fyller ju Herr Lindeborg snart år så paket på posten tas mer än gärna emot, adressen finner ni längst ner i inlägget). Mamma Kerstin är dessutom så snäll så hon tänker även på mig. Jag skrev ju ner en önskelista på vad jag önskade mig från Sverige och nu har jag fått lite efterlängtat svenskt godis! Jag ska spara det till ett tillfälle när jag känner att jag verkligen är värd det (kanske redan ikväll?).

Hur som helst, men det här inlägget vill jag säga tack till mamma Kerstin!

Sara

PS. Vår adress är:
3305 W Foster Ave,
60625 Chicago, IL

Världens bästa Cassandra kommer på besök i morgon torsdag!

Då ska jag hämta henne på Union Station nere i stan. Själv. Alla som känner till mitt lokalsinne förstår att det är lite av en chansning. Nu vill jag inte skrämma upp vare sig Cassandra eller hennes snälla (och mysiga!) mamma. Jag har allt koll på vart jag ska.

Tror jag.

Fredrik

As an American would say.

Har precis kommit hem (klockan är 01.40 amerikansk tid) efter att ha sett filmen Valentine's day med Sunday, Alex och två tjejer till. Ni som känner mig vet att jag är svag för mysiga, töntiga, förutsägbara filmer. Ah, den här filmen fick mig att må bra. Fredrik är ute med Adrian ikväll, killkväll! :) Jag och Anna hade tjejkväll igår med allt vad det innebär (lite shopping, några öl och Dear John). I cafeterian häromdagen var det lite alla hjärtans dag-firande vi passade på att få en exlusiv hälsning från vår vän PD Lee.

Jag har mina första cravings (begär) efter svenska saker. Jag önskar mig:

Nonstop (Marabou)
Neverstop (Marabou)
Ahlgrens bilar
Lipsyl från Apoteket (Nueva, den förpackningen som är ljusblå och vit)
Tuggummi (Extra Professional, tuggummin här är inte som tuggummin hemma)
Svensk mat!
Några personer jag saknar (ingen nämnd, ingen glömd) ♥
Förfest med bästa KV07 för att sedan knalla vidare mot Akademien (jag saknar er)!

GE MIG NU!

P.S Tack mamma Kerstin för godiset som du skickade. Fredrik har varit snäll och bjussat på det vilket jag verkligen uppskattade. Men vi vill ha meeer (tror faktiskt att Fredrik också har några cravings)!

Nej, jag har inte påbörjat min kändisspaning i USA ännu och trots det har jag redan träffat en kändis. Kanske inte kändis hemma i Sverige, fast här i Chicago är han stor. Både till längden (206 cm) och om man ser till kändis-status. Jag har nämligen lyckats hamna på samma foto som Chicago Bulls- och NBA-spelaren Luol Deng.

Ni kanske undrar hur det kom sig att jag träffade honom... Det var nämligen så att min kompis Nyajouk (som även kallar sig själv för Sunday eftersom Nyajouk betyder just söndag) frågade om jag ville följa med henne och några andra på ett event för "The lost boys of Sudan". Självklart ville jag det och Loul Deng var en av gästerna under dagen.

Jag lyckades inte få någon bra bild på bara oss två (vet inte om han tyckte att det var jobbigt att vara med på samma kort som mig, det är väl roligt att få ta kort med mig?). Däremot lyckades jag ta några någorlunda bra på honom när han pratade om sig själv och med resten av gänget från North Park.