Goder afton... eller morgon kanske för er. Här är klockan runt nio på kvällen när detta skrivs.

Jonna önskade ju bilder på mitt smutsiga rum så här kommer två:

Får se när eller om Coachs utlovade städare kommer, annars får jag röja lite själv... Bilder på mitt och Saras dorm kommer när vi fått lite mer ordning och kommit till rätta. Håll ut! =)

Under torsdagseftermiddagen blev det en liten shoppingtur till Target. Sara, Anna, Adrian och jag gav oss iväg för att leta efter en större butik där vi kunde köpa lite allt möjligt. Vi gick en stund men till slut fick vi fråga på McDonalds om vägen. Efter att ha traskat 4 km i slasket (här drar de sig inte för att salta när det snöar) hittade vi till slut Target. Där fanns verkligen allt och till bra priser dessutom. Vissa saker till hälften av vad man får ge hemma. Jag fick i alla fall tag i lite galgar, en papperskorg, en kudde som turligt nog passar alla typer av sovsätt (det fanns även olika kuddar för om man sov på mage, rygg, sidan osv.), vatten, tofflor och inte minst en USA-kudde. Det var...hmm...nästan värt de fyra kilometerna enkel gångväg i slasket och trafiken. Adrian och jag brände våra armar när vi bar de 12 literna med vatten så vi kunde knapp äta eller dricka utan att skaka när vi kom tillbaka och gick till matsalen... =)



Godkväll (klockan är efter 22.00 här i Chicago)! Jag (Sara) är helt slutkörd efter den här dagen. Vanligtvis brukar jag hålla mig vaken till tolv om kvällarna men här är jag lagomt död när klockan är nio. Vad är detta? Jag har precis hoppat ut ur duschen och fått lite ordning på mitt rum. Jag börjar trivas här nu... Det enda jag saknar är egentligen något kul på väggarna och kanske en lampa. Men det kommer det kommer.

Som Fredrik skrev blev det en shoppingtur till Target. Jag hade givetvis kameran med mig och vi alla hamnade på kort. Jag hittade minisöta cola-flaskor som Fredrik fick posera vid. Anna och jag hittade XL-kuddar som vi inte kunde låta bli att krama på. Sist men inte minst köpte vi ju också vatten - 12 liter! Adrian såg snabbt att om man höll för en bokstav blev det hans efternamn: Asani. Därmed var biffen fixad - vattnet skulle med hem! Nu såhär i efterhand kan man ju fundera på om det var värt mödan att släpa hem allt vatten eller inte. Vi kommer i alla fall slippa vara törstiga. (Klicka för att få större bilder nedan)